Krönika Inspireras av Fatus krönika om att bortse från fördomar vid rekrytering och att fokusera på kompetensen hos varje arbetssökande.

Det är en strålande torsdagseftermiddag i mitten av maj.  Jag har precis anlänt till Tyskland för första gången och tagit in på SAS Radisson Blu med utsikt över floden Spree i centrala Berlin. Solen gör sitt bästa och levererar 20 plusgrader och T-shirtklädd stadsbefolkning. Det är fantastiskt vackert. Jag kan inte riktigt förmå mig att packa upp, stirrar nervöst på mobilen. »Hon skulle ringa nu i eftermiddag. Då skulle de ha tagit beslut om vilka de vill anställa.« Jag skulle få ett samtal, ett besked, om hur min närmaste framtid ska se ut. Den där känslan när man så gärna vill något att man förbereder sig mentalt för att acceptera ett nej. »Tyvärr har vi valt att erbjuda tjänsten till en mer kvalificerad kandidat.« Det är okej. Det är väldigt hög konkurrens om platserna som mötesattaché på Regeringskansliet. Då ringer Sohaila El Ghouch från Proffice där jag varit på flera intervjuer – och erbjuder mig en av tjänsterna.

Jag arbetade halvtid under 6 månader som konsult åt Proffice på Regeringskansliet, vilket innebar resor runt om i Sverige till olika städer där ministermöten hölls och vi ansvarade för delar av det praktiska genomförandet. Föga anade jag våren 2009 att jag i  dag, hösten 2014, fortfarande skulle arbeta på Proffice. Jag hade ju inte rätt CV och bakgrund. Eller?

Jag är ekonomhistoriker och »nästan färdig« statsvetare, men framför allt servitris och hovmästarinna med 15 års erfarenhet från restaurangbranschen. Jag var extremt skoltrött som tonåring och fick ge Komvux något år när jag väl blev sugen på att studera vidare. Skrev sedan högskoleprovet för att komma in på universitet. Jag fick två barn under mina studieår. Ingen spikrak karriärresa precis. Sohaila som rekryterade mig på Proffice har medgett att mitt CV inte var bland de allra »bästa«, men att hon bedömde mig som en kompetent kandidat efter flera intervjuer och referenstagningar. Hon vågade tro på mig.

Mina föräldrar är båda invandrade till Sverige på 60- respektive 70-talet. Min far kom hit från Guinea i Västafrika, min mor från Helsingfors. I min högstadieklass i den mångkulturella Husbyskolan fanns bara tre elever med svensk härkomst.

Min resa från grundskolan i Husby till där jag är i dag har lärt mig att kunskap och kompetens inte har något samband med hudfärg, dialekt, religion, sexuell läggning eller klasstillhörighet. Insikter som jag haft stor nytta av i mitt nuvarande jobb som rekryterare. Jag bortser från mina fördomar – för alla har vi fördomar – och fokuserar på kompetensen hos varje arbetssökande. Det är en fantastisk känsla att kunna bidra till att rätt person, oavsett historia och ursprung, får det jobb som passar honom eller henne bäst.

Fatu Lönnberg har arbetat på Proffice sedan 2009. Hon började som inhyrd konsult på Regeringskansliet och arbetar idag som rekryterare på Proffice Sverige. Hennes krönika har varit publicerad i Unionen Konsult & Finans.