Inspiration Kniviga frågor hör arbetsintervjun till. Rekryteringsspecialisten berättar vilka frågor vi helst vill slippa – och ger ett par insidertips om hur du ska tacklar dem.

Jobbintervjuer kan vara bland det knepigaste som finns. Inte nog med att du ska lyckas imponera som en potentiell stjärnmedarbetare, du bombarderas dessutom med frågor du inte riktigt förstår syftet med. Rekryteringsspecialisten Linda Målberg på Dfind Finance, menar att när sådana frågor dyker upp, är ofta rekryteraren inte nödvändigtvis är så intresserad av själva svaret utan snarare är nyfiken på hur vägen dit ser ut.

Finns det någon vanlig fråga som kandidater har svårt att svara på?
– Den klassiska frågan ”berätta om din utvecklingspotential”, ställer ibland till det. Även om man oftast vet att den här frågan kommer, är det en fråga som många har lite problem med. Som rekryterare hör man också om kandidatet har ”övat in” ett svar som man tror att vi vill höra. Det är ingen höjdare om du bara övat in ett svar utan att ha några tankar eller konkreta exempel kring det.

– Andra svåra frågor att svara på är varför de söker just det här specifika jobbet, eller vad de kan tillföra tjänsten.

Hur ska man reagera på en fråga man inte är beredd på?
– Försök svara så nära din egen person som möjligt och inte det du tror vad rekryteraren vill höra. Vi ställer ju följdfrågor och kommer att märka om du inte är ärlig.

Är det någon fråga som kandidater gärna ”snackar bort”?
– På frågan varför de söker sig vidare kan det ofta vara svårt att bli konkret. Speciellt om det kanske också varit en konflikt på arbetsplatsen som leder till att de söker sig vidare. Generellt så är frågor kring konflikter på arbetsplatsen svåra att svara på, och det är lätt att hamna på sidospår.

Är det okej att fråga om man verkligen inte förstår vad en rekryterare är ute efter?
– Det tycker jag absolut. Bland det värsta som finns är att man sitter och svävar ut i något som rekryteraren inte alls är ute efter. Men det är inte så många som vågar ställa motfrågan: ”hur tänker du nu?” Man är rädd för att tappa ansiktet och visa att man inte förstår. Det behöver du inte vara.