Inspiration De flesta har fått den, frågan som alla fasar för: "Vilka är dina största brister?" De flesta väljer att ange någon lagom stor brist, som kan vändas till något positivt. Men du kan vinna mycket på att vara brutalt ärlig.

Under en knapp timme har ditt yrkesliv och dina karriärplaner avhandlats i minsta detalj. Men precis när ni ska avsluta anställningsintervjun kommer frågan:

– Så, vilka är dina största brister?

Tankarna går på högvarv, och det är inte så märkligt. Å ena sidan gäller det att framstå som någorlunda mänsklig. Å andra sidan vill ingen att karaktärsbrister och dåliga sidor ska vara ett hinder för chansen till drömjobbet. Anställningsintervjun är – som bekant – oftast inte ett förutsättningslöst samtal mellan två blivande vänner.

Men David Reese, HR-chef på det amerikanska mjukvaruföretaget Medallia menar att de flesta resonerar helt fel när de svarar på den numera nästan obligatoriska frågan. Många väljer nämligen att försöka få svagheterna att framstå som styrkor.

Perfektionism beskrivs som hårt arbetande och olaten att skjuta upp saker beskrivs som större effektivitet under press.

”Men sådana svar berättar väldigt lite om hur en arbetssökande möter utmaningar och detta ger genast ett oärligt intryck. Det visar inte hur de tänker bortom sin kreativa förmåga att slippa vara ärliga, skriver Reese på sin blogg.

Du har mycket att vinna på att visa självinsikt

I stället råder han arbetssökande som får frågan att visa självinsikt och villighet att identifiera områden som inte fungerar. Detta skapar mer dynamiska team, eftersom de som kan identifiera egna problem också kan ge konstruktiv kritik till arbetsgruppen som helhet, menar Reese.

Han råder också arbetssökande att visa på hur de arbetar på att förbättra sina brister.

När han själv intervjuar dessa brukar han be dessa att glömma allt vad de fått höra av sina karriärcoacher och ge riktiga svar i en riktig konversation.

”Om de tar mig på mitt ord brukar konversationsnivån förbättras avsevärt och vi får lära känna varandra på ett äkta sätt. Jag är inte främst intresserad av om deras organisationsförmåga behöver förbättras, eller om de har svårt att prata inför folk. Det jag vill veta är om de har självkännedom och framförallt om de har förmågan att säga sanningen – trots att det är svårt”, skriver Reese.