Tips Hur mycket ska man berätta för chefen? Var går gränsen för privat- och yrkesliv och vem är ansvarig för att dra den? Tre chefer inom Dfind och Profficekoncernen ger sin syn på saken.

Marie Svärd är chef för Stockholmsregionen på Proffice, Hanna Sandvall är försäljnings- och områdeschef på Dfind Science & Engineering och Sofia Engström är projekt- och teamledare på Proffice IT. Det här är vad de helst inte vill, och vill, höra från sina medarbetare:

Hanna: Jag förespråkar en öppen relation och tycker oftast att det är bättre att man delar med sig om vad man tänker, oavsett om det är saker som inte fungerar på arbetsplatsen eller om det är så att du är intresserad av möjligheter på andra företag. Det kan vara viktigare att tänka på hur du formulerar dig än vad du säger, försök att komma med förslag på lösningar istället för problem.

Sofia: Jag tycker att medarbetare bör fundera på i vilket syfte de berättar någonting. Som chef vill jag inte veta om du till exempel har ett relationsproblem om det bara rör ditt privatliv. Går det däremot ut över ditt arbete och du kanske behöver vara hemma en dag eller få samtalshjälp så finns det en poäng med att jag känner till det. Fundera en extra gång på om du vill delge din chef sådant som inte rör jobbet.

Marie: Det grundläggande är att inte gå in på djupet av det privata i samtal med sin chef. Framför allt inte i ett rekryteringssammanhang, men inte heller under en anställning. Det är mitt ansvar som chef att dra den gränsen, och det handlar inte om att jag inte vill lära känna mina medarbetare, men att sådant helt enkelt inte hör till arbetet. Någonting jag inte heller vill höra är medarbetare som pratar illa om sina kollegor. Det är som Hanna säger, man vill höra en möjlig lösning och inte bara ett problem.

Samtalsklimatet blir öppnare, men vissa ämnen är fortfarande tabu på jobbet

Finns det några samtalsämnen man generellt ska hålla från jobbet?

Hanna: Det är lite olika på olika kontor, politik kan till exempel vara välkommet att diskutera på vissa arbetsplatser och inte alls på andra. Men upplever man att man har djupgående ideologiska meningsskillnader med chefen eller kollegorna är det kanske läge att hålla sig borta från sådana ämnen helt och hållet. Annars är sexuella diskussioner någonting som man ska vara försiktig med, och som kan upplevas obehagligt att diskutera på en arbetsplats.

Sofia: Ja, sex tycker jag inte att man pratar om på jobbet, det hör inte till arbetsplatsen helt enkelt. Ämnen som politik är som sagt beroende på situation, är du en väldigt politiskt engagerad person och det är en stor del av dig så är det svårt att säga att du ska lämna det hemma. Generellt kan jag tycka att om du har extrema åsikter, åt vilket håll det nu än är, så bör du vara försiktig med att ta med dem till jobbet. De människor du arbetar med ska du ha en professionell relation till.

Marie: Det blir ett mer och mer öppet klimat, men vissa frågor, som politik, religion och pengar är fortfarande lite tabu på många arbetsplatser. Jag tycker att det är viktigt att alla tillåts sin ståndpunkt, men man behöver för den sakens skull inte övertyga någon annan om den.

Transparens och ärlighet uppskattas

Kan vad och hur jag säger det påverka min karriär?

Hanna: Absolut, att till exempel flagga för att man gärna tar mer ansvar framåt och att komma med idéer och förslag kan öka möjligheterna att ta ett kliv framåt i organisationen. Och tvärtom kan att alltid invänta instruktioner och bara göra det som ligger i din roll signalera att det är den roll som passar dig även i framtiden.

Sofia: Att till exempel vara vältalig och bra på att uttrycka sig i tal och skrift kan öppna vägar för en viss typ av utveckling. Visar du dessutom ett intresse för att utvecklas och ta större ansvar samt kommer med idéer för hur verksamheten kan utvecklas så är det givetvis till fördel för din karriär. Men på samma sätt kan det ligga dig i fatet om du uttrycker ett ointresse för detsamma och ingen vilja att ta dig an nya utmaningar.

Marie: Av min erfarenhet så är det aldrig några hinder att vara ärlig och transparent. Jag är helt övertygad om att de allra flesta coachande ledare ser det som någonting positivt om en medarbetare berättar om någonting som hindrar honom eller henne i sitt arbete. Det visar att du vågar säga till och dessutom att du har en ambitionsnivå. Någonting jag själv har upplevt är att medarbetare kan acceptera mina beslut genom att säga ”ja, om du vill att vi gör det så gör vi det”. En sorts underliggande missnöjdhet. Det vill jag inte höra som chef, då uppskattar jag mycket mer att man istället vågar ta en dialog och ifrågasätta mig.